Minimilön är den lägsta lön en arbetare får tjäna enligt nationell lag. Den räknas ut och fastställs av landets regering. Den lagstadgade minimilönen ligger ofta under nivån för en levnadslön.

En levnadslön är en lön som gör det möjligt för en människa att försörja sig själv och sin familj. Det handlar bland annat mat, husrum, sjukvård, skolgång för eventuella barn och ett litet sparande för oväntade utgifter. Rätten till en levnadslön är en mänsklig rättighet och inget företag kan påstå sig värna om mänskliga rättigheter så länge lönerna inte täcker arbetarnas och deras familjers grundläggande behov.

Med öppenhet, eller transparens som det även kallas, menas att företag ska vara öppna med var deras produkter tillverkas. Det betyder att de ska dela med sig av information om namnet på fabriken, på vilken adress den de ligger, vilken typ av produkter som tillverkas och hur många som arbetar där. Det är fastslaget i ett internationellt initiativ som heter The Transparancy Pledge.

Ett land där förutsättningarna gör att det finns risk att det inte går att utföra verksamheten på ett hållbart vis. Ofta har ett högriskland en bristande samhällsstyrning, låg kunskap om arbetares rättigheter, svaga och splittrade fackföreningar och en stor informell sektor. Risker som kan förekomma är:

• Låga löner: minimilön under fattigdomsgränser eller arbetare som inte får betalt.

• Miljöförstöring: inga lagar eller lagar följs inte.

• Korruption: mutor och liknande vanligt.

År 2015 kom världens länder överens om 17 globala mål för hållbar utveckling. Målen sammanfattas i Agenda 2030 och är de mest ambitiösa målen för hållbar utveckling som FN:s generalförsamling har antagit. Agenda 2030 slår fast att länderna tillsammans ska arbeta för att bland annat:

• Avskaffa fattigdom
• Minska ojämlikheter och orättvisor i världen • Främja fred och rättvisa
• Lösa klimatkrisen

År 1945 grundades Förenta Nationerna (FN) med målet att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter i världen. FN-organet ILO har som uppgift värna om fackliga fri- och rättigheter och bättre arbetsvillkor i hela världen. ILO har en unik trepartsstruktur där både regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är representerade. År 1998 antog ILO en deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, vilka har kommit att kallas ILO:s åtta kärnkonventioner, och som utgör en minimistandard för arbetsvillkor över hela världen. Det är upp till respektive land att se till att kärnkonventionerna efterlevs.

År 2011 antogs även FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. De slår fast att företag har ett ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna. Företag ska kunna identifiera, hantera och redogöra för sin påverkan på mänskliga rättigheter. Enligt principerna måste företag anta en policy för mänskliga rättigheter samt kartlägga sin faktiska och potentiella påverkan på mänskliga rättigheter. Principerna är dock frivilliga för företagen och inte juridiskt bindande i dagsläget.

Den fackliga rörelsen är världens största folkrörelse, med mer än 200 miljoner medlemmar världen över. Fackliga organisationer är speciella i sin karaktär. De är breda folkrörelser som både driver opinion och bidrar till att reglera arbetslivet genom att ingå avtal med arbetsgivare. Denna dubbla funktion skiljer fackliga organisationer från andra organisationer.

Enligt marknadsföringslagen är det inte tillåtet för företag att säga att vad som helst är ”hållbart”. Lagen fastslår att företag måste kunna bevisa det de påstår, och vara tydliga med information mot konsumenten om på vilket sätt varan eller tjänsten är miljövänlig. Konsumentverket har tillsammans med flera andra konsumentmyndigheter inom EU deltagit i en gemensam granskning av miljö- påståenden i reklam. Nästan hälften av de 344 granskade påståendena visade sig vara överdrivna, vilseledande eller vaga. För mer info se filmen på konsumentverkets hemsida.

Att kommunicera om sitt hållbarhetsarbete är en viktig del i företags marknadsföring. Samtidigt visar granskningar att det finns ett gap mellan vad företagen säger att de gör, och hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Exempelvis är nästan hälften av företagens miljöpåståenden är överdrivna, vilseledande eller vaga. Det visar en granskning inom EU (Konsumentverket, 2021).

Att framställa en produkt som mer hållbar, än vad den i själva verket är, kallas för greenwashing. Till exempel är det inte tillåtet för företag att säga att vad som helst är ”hållbart”. Enligt Marknadsföringslagen måste företag kunna bevisa det de påstår, och vara tydliga med information mot konsumenten om på vilket sätt varan eller tjänsten är hållbar, vare sig det gäller ekologisk, social eller ekonomisk hållbarhet.

Greenwashing används inte bara vid förskönande kommunikation av något som ska vara bra för människor och miljö. Det är också en metod för att leda bort uppmärksamhet från något dåligt.

Mer info finner du i Fair Actions guide om greenwashing.

Femwashing är när ett företag använder feministiska slagord i sin reklam för att öka försäljningen, utan att samtidigt ha tillräckligt med fog för påståendena om att företagets verksamhet gynnar kvinnors rättigheter.

Det kan till exempel handla om att företaget blåser upp små insatser som de gör för jämställdhet för att ta fokus från att företaget inte gör tillräckligt för att de kvinnor som arbetar i tillverkningen ska ha en dräglig situation. Företaget förflyttar alltså fokus. 

Mer info finner du i Fair Actions guide om femwashing. 

Könsbaserat våld är de trakasserier och våld som sker mot en person på grund av dennes könstillhörighet. Alla människor kan utsättas för könsbaserat våld men en klar majoritet av offren är kvinnor och flickor.

Våld och sexuella trakasserier mot kvinnor är ett stort arbetsmiljöproblem inom klädindustrin men ses ofta som en privat fråga. Idag uppger sju av tio kvinnor i Bangladesh textilindustri att de har trakasserats sexuellt på arbetsplatsen. Trots den tragiskt höga siffran talar mycket för ett högt mörkertal då det är mycket riskabelt att anmäla de arbetsledare som ofta är förövare.

En del av vårt teknikavfall exporteras till utvecklingsländer i exempelvis Asien och Afrika, trots att export av e-avfall till utvecklingsländer är förbjudet inom EU. Avfallet innehåller ofta många farliga ämnen som kan skada människors hälsa och förorena miljön om det inte hanteras på rätt sätt. Utvecklingsländer som tar emot e-avfallet saknar oftast fungerande system för att ta hand om avfallet, vilket hamnar i deponier och genererar svåra miljö- och hälsoproblem.

Kobolt (Co) är en hård, glänsande silvergrå metall med många användningsområden. Bland annat finns den i uppladdningsbara litiumbatterier som används i våra mobiltelefoner och elbilar. Kobolt finns i gruvor och bryts under farliga förhållanden. Industrin är förknippat med negativ påverkan på mänskliga rättigheter och 60 procent av allt kobolt bryts i Demokratiska republiken Kongo.

Några av de problem som förknippas med brytningen av kobolt är barnarbete då de är mindre än vuxna och kommer enklare in i trånga schakt. Arbetet utförs oftast utan skyddsutrustning och arbetarna utsätts för mineraldamm, vilket orsakar lung- sjukdomar och ögonirritationer. De arbetar i trånga tunnlar där risken för ras är stor.

Garvning är den process som gör att en djurhud blir till läder som bland annat
kan användas till skor. Processen gör lädret mjukt och hållbart. I garvningen ingår många moment: Hudarna saltas för att de inte ska ruttna och kött och djurhår avlägsnas. Därefter garvas hudarna med kemikalier (vanligtvis krom 3) eller vegetabiliska ämnen (vanligtvis bark). Cirka 90 % av allt läder garvas med krom 2 och processen tar endast några timmar medan vegetabilisk garvning tar minst några dagar. Garvningen av läder skapar stora mängder avloppsvatten och avfall. För att bearbeta 1 ton djurhudar krävs 500 kilo kemikalier. Garvningen av samma mängd hudar resulterar i cirka 600 kilo fast avfall och mellan 15 och 50 kubikmeter flytande avfall.